En modell av en KANONSLUP från Samfundet Ehrensvärds samlingar

Kanonslupen hörde till de minsta av Skärgårdsflottans fartyg. Med tiden visade sig kanonsluparna och kanonjollarna vara de effektivaste fartygen i strid.

I kanonsluparna kunde masterna tas ned, och en del av fartygets stäv kunde tas bort. På så sätt fick man ett större skjutfält. Kanonerna riktades med hjälp av rodret och årorna. I vissa modeller kunde de tyngsta kanonerna flyttas under däck, varvid fartyget blev sjödugligare. Då årorna användes var fartygets hastighet ca 2,5 knop.

De första kanonsluparna var odäckade, och manskapet var således utan skydd för vare sig vind eller regn. Från början av 1800-talet förekommer dock även däckade slupar. Ombord fanns det varken möjlighet att tillreda mat eller att övernatta, utan manskapet kokade maten i land och övernattade i tält. Vinterförvaringen av dessa fartyg var okomplicerad. Inga stora anläggningar behövdes, utan de drogs helt sonika bara upp på land. Dessa fartyg hade inga egna namn, utan enbart siffror. Kanonsluparna var en viktig del av flottan, och deltog bl.a. i slaget vid Svensksund.

Kanonslup, byggd: 1780–
Längd: ca 17, 2 meter
Bredd: ca 4,1 meter
Djup: 0,75 meter
Bemanning:  55 man
Åror: 10–15 par, 2 man per åra
Bestyckning: 2 st 18-pundiga kanoner. För närstrid kunde det finnas t.o.m. 4 nickhakor. I de senare modellerna kunde det finns en 24 pundig kanon

 

På skärmen en video om kanonslupen Diana i farvattnen runt Sveaborg

Kanonslupen Diana blev färdig 2013 och den baserar sig på skeppsarkitekten Fredrik Henrik af Chapmans ritningar. Projektet förverkligades av Samfundet Ehrensvärd r.f. och Viaporin telakkasäätiö.  Fartyget byggdes på Sveaborgs torrdocka med traditionella metoder och material. Vid sidan av åror och segel har Diana dock även en motor. I filmen ros Diana i farvattnen vid Sveaborg. Deltagarna är klädda i Arméns flottas uniform. På somrarna gör Diana kryssningar i vilka publiken kan delta.

Tykkisluupin piirustukset.